thank god, it's friday.

Vi har ett varsitt vinglas i plast när vi är utomhus och vinar.
Dessutom går vi mot strömmen numera - det rosa är mitt och det blåa är hans.

Pladder

Känner den enorma vardagslyxen av att kunna sitta med lap på balkongen och upptäcka internet.
Hittade en fantastisk rolig blogg där personen i fråga alltid avslutade sin inlägg med en lista över "vadsomhelst".
Jesus, det ska jag också börja med från och med nu. Hej!
(okej så ofta jag orkar, har lust osv...)

Så jag startar med,

Saker jag inte tål med barn. [några av dem]

Barn från 1-3 år som äter kulglass i strut.
De kan ju inte äta den. Allt hamnar antingen runt hakan, upp på kinderna eller ner på tröjan.
Dessutom ser det fruktansvärt äckligt ut.

Snorungar
Barn med litervis av rinnande gult snor från näsan som de i flesta fall slickar upp med tungan.
Say no more.

Den jobbiga nyfikenheten
Barn som ständigt säger "A, men varför dååååå?"
Hur mycket man än har förklarat för dem hur saker och ting ligger till slutar de aldrig att fråga.

T R O T S Å L D E R N

M

Vi pratade om det där hon och jag.
Om att berikas och berika.
Att intressera och intresseras.
Undvika köra sin egna bana utan någon medpassagerare.
Åka tillsammans, läsa kartan ihop och sedan hitta genvägar för att njuta lika mycket.

Att släppa in och släppa ut.
Behandla som man vill behandlas.
Olika ord men med samma mening.

Vi var överens.
Hon och jag.

språksvårigheter?

nej edit är inte detsamma som delete.
men ibland blir det så ändå.
hepp.

framtiden och hoppet

Det ska pratas framtid på mitt jobb.
Min framtid.
Inget fegande.
Ett avgörande som förhoppningsvis gör att jag blir nöjd och stannar kvar.
I kundservicen kan jag inte sätta mig igen och det vet de.
Jag vill tillbaka igen, inte ha ont i magen, tryck för bröstet eller frustrerande tårar pga oförståndiga chefer/dålig planering.

Det kommer gå bra. När jag är som mest besviken framhäver jag mig själv allra bäst.
Jag är ett ljus bland många på jobbet och vilket företag vill bli av med en sådan underbar person?

Fokus: Bort från kundtjänst och kämpa för coachjobbet eller annat mer utvecklande att jobba med.

Men först:
Maila folk för pepping och tips!

Summertalker

Äntligen börjar det ljuvliga "Sommar i P1" igen med en hel drös av sommarpratare som kan vara intressanta att lyssna på.

Så, vad skulle jag själv prata om ifall chansen dök upp?

Skulle jag tala om all den välgörenhet jag ägnar mig åt?
Nej, jag tror inte det.
Trots medlemsskap i Amnesty och Hjärt&Lungfonden och försök till att lämna blod skulle det bara låta patetiskt.
"Hej, jag offrar ett par hundralappar varje månad till "det" och "det". Blod vill jag gärna lämna men mitt HB* är så jäkla lågt så jag får inte"
Går bort.


Min gedigna utbildning jag bär på kanske?
Nja, förvisso lärde jag mig mycket om musik på estetprogrammet på gymnasiet men ett halvår på Kulturama är kanske inget att komma med?
Kulturama var förresten som att medverka i Idol eller Fame Factory fast utan utröstning.
Jag började i och för sig en italienskakurs under våren 2001 tillsammans med min moster.
Men efter ett tag upptäckte vi att vi läste tillsammans med PRO och läraren kunde inte ett dugg svenska och är man nybörjare och inte kan någonting om språket är det ganska så krångligt.
Dessutom drog pensionärerna bara upp massa utdöda ord och fraser och undrade hur man sa det i Italien.
Går bort!

Nu vet jag, min långa yrkeserfarenhet?
Eller inte.
Det enda jag i stort sett har gjort är att sitta i olika företags kundtjänster. Visst jag har passat barn, krattat löv och guidat turister också men hur inponerande är det?
Okej, jag skulle kunna ägna en hel timme till att prata om hur folk verkligen beter sig i telefon (se tidigare inlägg: Hej, det är vi som ringer till kundtjänst)
Men i det stora hela kanske det är lite utråkande?
Går bort.

Mina sjukdomar/psykbryt?
"Hej, jag har varit både ätstörd, djupt deprimerad och allmänt frånstötande under en period.
Jag har knaprat piller, gått på behandlingar och samtalsterapier för att bli frisk"
Utan tvivel har jag mycket erfarenhet utav det och jag vet också att man i stort sett kan bli bra igen. Jag skulle säkert kunna hjälpa många andra med att berätta om allt som hände under denna fas i livet men under min timme i radio vill jag att folk ska luta sig tillbaka och njuta. Inte känna sig nere eller börja fundera på eventuella problem.
Går bort.

Så vad i helsike ska jag prata om?
#När jag fixade tv-kanaler åt Zlatan?
#Den gången jag sjöng "Love me tender" i stämmor med Magnus Carlsson (Weeping Willows) och Nina Persson (Cardigans) i Gula gången vid Slussen?
#Då jag i fyllan frågade Håkan Hellström om han och jag skulle sjunga lite visor ihop?
#Det som var mena som en lugn kväll ute men slutade med efterfest tillsammans med The Darkness?
#När jag lyckades locka ner Jonas Inde från scen för att hångla upp honom och sedan fick frågan om jag ville hänga med på turné med Killing-gänget?
#Kvällen på en klubb i Köpenhamn som slutade med att jag blev drogad med rohypnol av några danska "beundrare"?

Tja, varför inte?
Det kanske skulle vara underhållande för Sveriges befolkning?
You tell me!

Någon sommarpratare kommer jag nog ändå aldrig bli. Tyvärr.


* blodvärde

updates

Rosé om jag får be,
i baren på Riche.
Så där typ en skön tisdagskväll.

I helgen lyckades till en början roliga fyllelekar i form av kasta "varandra i en stor häck" balla ur och jag åkte in med ansiktet före i en stubbe.
Lyckades skrapa upp halva ansiktet och fick blåtira och svullen näsa.



Efter den lilla olyckan satte vi oss lugnt och sansat tillsammans med de andra runt bordet och åt chips istället.

Resten av helgen ägnades och bad, grill och vin och trots skada i ansiktet är jag relativt glad i sinnet.
Jag hoppas bara att jobbet skärper till sig och fixar så att jag kan få min tjänst som jag blivit lovad och inte skyller på annat. det tar på mina krafter och mitt annars så strålande humör och detta stimulerar mig inte så mycket ekonomiskt heller.

Smygen

Jag är så irriterad över vissa saker att jag inte ens kan få ut det i töntig text.
Men en summering av irritationen är: Brist på respekt!

music makes the people come together

jag saknar mitt piano
jag saknar en gitarr
jag saknar musiken

duschen är alldeles för trist att sjunga i.

"Hej! Det är vi som ringer till kundtjänst."

Att jobba i kundtjänst är till en början ganska trevlig, mycket lärorikt samt att man får tala med många olika personligheter.
Jag har sedan september 05 jobbat i kundtjänsten för en relativt ny men växande mobiloperatör som endast använder sig av 3G-tekniken.
Varje dag talar jag med runt 100 olika personer om ditten och datten, enkla som svårare frågor samt allmänt dravel om väder och vind. Tex; "Jaha och hur är vädret där ni sitter då?"

Många personer är ganska lika varandra på sitt sätt och jag har därför gjort en sammanfattning på fem stycken personligheter som ofta ringer in till oss.

1) Föräldrar och de oskyldiga barnen.
Föräldrar som tycker att deras 12-åriga barn såklart ska få en snygg och bra telefon och tecknar upp ett abonnemang på 18 månader. Skriver under avtalet och tänker allt är frid och fröjd [läsa igenom avtalet innan? oftast inte]
Första räkningen kommer på sådär runt 1500 kr. Utan att ens kolla igenom den eller prata med ungen så slänger de sig på luren och ringer till oss för att påpeka att fakturan är fel.
"Jag ser på specifikationen att det är en hel del spel nedladdade och de kostar ju runt 40kr st + att en del betalsamtal är gjorda då och då"
"Nej nej, han/hon har inte laddat ner några spel. Vi har pratat om vad mobilen ska användas till och han/hon får ringa för si och så mycket varje månad. Det här tänker vi inte betala"
"Jag skickar ut detaljspecifikationen till er där allt som gjorts från mobilen är registrerat med exakt datum och tid. Kolla igenom den och är det något som inte stämmer så får ni återkomma och bestrida den så får vi undersöka om det har blivit något fel"
Föräldern avslutar inte sällan med att "vi ska minsann återkomma", "ja det här är ju verkligen inte rätt" eller "ja, det luktar ju lurt lång väg"
Dock ringer de aldrig tillbaka och bestrider fakturan.
Summa sumarum: Köp mobil med kontantkort till ungarna!

2) Mamma ringer in för sin sons räkning.
"Ja hej, jag ringer för min son som har lite svårt att komma i från (oftast ligger medelåldern för dessa söner runt 30 år) han vill säga upp sitt abonnemang.
"Då måste han själv ringa in och säga upp det eftersom han är ägare till abonnemanget"
"Men han har sååååå svårt att komma ifrån, han jobbar förstår du. Jag lovade att hjälpa honom med det här"
"Vi har öppet dygnet runt hela året så någongång måste han väl ha tid. Du får tyvärr inte säga upp hans abonnemang."
Brukar oftast avsluta med lite "suck och stön".
Summa sumarum: Hur fan ska de där killarna klara sig själv någonsin?

3) De jobbiga tonåringarna.
"Asså min mobil funkar'nte", "A tja, eh ja vill inte ha min mobil längre", Ja' kan typ inte skicka sms sen två timmar tillbaka och jag måste verkligen använda min mobil", "Min Nokia är liksom helt död"
Standardsvar är oftast:
"Provat att starta om mobilen?"
"Laddat den på länge?"
"Säga upp abonnemanget? Tyvärr du har skrivit på ett avtal där du bundit upp dig X månader. Du har ett ansvar att läsa igenom avtalet innan du skriver under" [Funkar alltid]
Summa sumarum: För de unga är det oftast viktigare att han en snygg mobil att flasha inför kompisarna med. Resten tänker de inte så mkt på. Kids: Read the papers!

4) De med egna idéer/Stammisarna.
"Hej, fungerar min telefon på Nya Zeeland? Inte? Ni har inget avtal med någon operatör där?
Nähä, men ni kanske kan öppna upp min telefon på nåt sätt när jag är där nere?"
"Hej det är XX igen, när ska ni bygga mast där jag bor?"
[Man kollar loggen i systemet och ser att personen i fråga ringde in senast dagen innan.]
"Jag undrar om kontantkorten ska bytas ut"
"Hej det är jag, var det dig jag pratade med nyss?"
"Hej, jag undrar om det finns någon att tala med om man har lite förslag på förändringa i företaget"
Summa sumarum: Alla talar om Er!

5) De icke så glada.
"Hej nu är det femte gången idag jag ringer till er och jag har blivit runtkoppplad hela tiden. Nu hoppas jag att du hjälper mig"
(Oftast så har personen valt fel i menyvalet han/hon kommer till i början så man måste ändå lite pinsamt säga att de har valt fel och att de ska till en annan avdelning. Sådär populärt)
"Jag vill tala med en chef, på EN gång!"
"Nu har det blivit fel igen på min faktura. Det här är nog någonting intressant för Sverker på Plus"
Summa sumarum: Ni får vara arga. Men jag som svarar är inte den som orsakat felet. Tagga ner, jag är ingen stenmur som tål svordommar och annat skit hur mycket som helst.

Man tröttnar på kundtjänstjobb ganska snabbt.